Igår var vi på BVC, Albert har växt 1,5 cm sedan sist men inte gått upp mer än 60 g. Nu hade jag inte ammat innan vi kom som jag brukar så det gör nog sin del till vikten. Men BVCsköterskan tyckte inte det var ngn fara, Albert ser ut att vara en frisk och kry gosse. O hetsar inte hon upp sig gör inte jag det heller. Men ikväll så ammade jag Albert i 20 min och han var fortfarande inte mätt så han fick flaska ochså. Slurpade i sig 130 ml till. Undra ifall det börjar sina? När jag hälsade på min mamma idag sa hon att det hade börjat sina för henne efter 3 månader..och om jag har det i genenerna så är det snart 3 månader. Hoppas inte, vill verkligen amma lite till så att han får alla nyttigheter och skyddet som amningen ger. Ja ja får se vad som händer.
Det är jobbigt när man måste erkänna sina brister för sig själv(och andra) eller när någon säger ngt till en som inte är så positivt och man vet med sig att det stämmer. Jag har väldigt svårt att be om hjälp, och det gäller allt. Vill hemskt gärna klara av det jag tar åt mig att göra. Utan att behöva besvära andra. Jag har nu börjat förstå att man ibland måste be om hjälp. Även om det är jobbigt. Ja det är aldrig försent att lära sig ngt nytt..
Idag har jag bara flängt runt och strax skall jag lägga mig så jag pallar av bröllopet imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar