Lördagen den 24 april väktes jag av Albert vid 04-tiden,när han fått sitt käk o sen kommit till ro kunde inte jag somna, låg o vände mig framotillbaka, slumrade en stund tillslut och när klockan ringde vid sju var jag helt slut. Men det var bara att hoppa upp, nerverna var fortfarande lugna. Efter en liten frukost körde min blivande make mig till frissan. Väl hos frissan blev jag satt med massa rullar i håret och efter en bulle och kaffe kom min tärna och näbbar. De hade vart och köpt smarig macka till mig, o hade även med sig lite lugnade till mig(lite bubbel) Jag var nu lite pirrig men inte så farligt. När vi alla fyra var färdiga styrde vi kosan hem för att hämta nyckeln till lokalen samt lite grejer. P stod i duchen så han såg mig inte, precis som jag ville att det skulle vara.
Väl i lokalen så grejade vi lite i köket innan det var dax att traska upp på övervåningen för att fixa till make up och klädsel. Nu började mina nerver spännas en aning. P kom med sin marshalk och Albert med sin barnvakt. De började spela våran ingångslåt och jag blev lite rörd, nu började nerverna verkligen spännas. Jag gjorde mig iordning och gick ner till P och den väntade fotograferingen. Nu fick min blivande man se mig och brudklänningen för första gången. P var stilig i sin fluga o gördel. O jag tror han uppskattade det han såg när han tittde på mig.
Det var strålande solsken ute men väldigt kallt i vinden. Fotografen hade hittat lite ställen som vi skulle fotas på, men att vara modell 1½ timme var inte så roligt, blev lite väl kall. Men förhoppningsvis blev det bra bilder.
Sen var det dax att "smyga" tillbaka till övervåningen och vänta på cermonin. Då var jag så nervös att jag visste inte hur jag skulle klara det hela. Klockan blev 16 och stora gonggongen gick. Prästen gick först, näbbarna efter honom och strödde rosenblad framför oss och efter kom tärnan och marshalken med Albert. Utan att snubbla tog jag mig fra mut på klippan. Det var så fint att se alla nära o kära vänner där. Så många som var där för att se mig bli FRU. Av vad prästen sa under cermonin vet jag inte så mycket jag försökte mest tänka på annat för att inte gråt och inte frysa. Var nervös att rösten inte skulle bära mig och att jag skulle säga fel. Men allt gick bra. Grät bara lite.
Så nu är man Fru Peter Fränberg.
Efter cemonin blev det riskastning, kramkalas och gruppfotografering.
Under festen förstod jag ännu mer vilka underbara vänner man har, det var sånger skrivna till oss, även autografer var skrivna(Blåvitt skickade en hälsning) massa telegram fick vi med. O vilka presenter, vissa måste vi vänta på i FEM år...men den som väntar på ngt gott:)
Det var en helt otrolig dag och när spänningen släppte gick luften verkligen ur mig.
Bröllopsnatten tillbringades på Hotel Gothia.
TACK alla som var med och förgyllde våran dag! Utan er hade det aldrig blivit så kanon! TACK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar