Viss vänskap har man hela livet. Även ifall man inte ses så ofta så vet man ändå vart man har sin vän/vänner. Andra vänner försvinner långsamt bort från ens liv och man saknar inte ens dem. Sen finns det ju det som glider bort som man saknar.
I lördags var det riktig vänskap. Vi är några tjejer som träffades som små scouter och har hållt ihop sen dess. Mycket har hänt på vägen, några har umgåts mer med varandra och några mindre. I lördags var det första gången på väldigt många år som vi alla såg samtidigt. (o det kändes som det var igår vi sågs)Vi tjejer tillsammans med våra familjer träffades för att grilla och umgås. Det kändes nästan som när vi var yngre, den största skillnanden var att det var svårare att hålla tråden i samtalen då vi blev avbrutna av våra barn. Helt otroligt att vi alla har fått så goa ungar, o stilliga män:)
Det var en väldigt härlig em/kväll som värmde i hjärtat på mig!
Hoppas nu att det inte ska gå år till nästa gång vi ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar